Tack UR!

Under hela läsåret har vi i trean jobbat med huvudräkning i form av att räkna talsorter var för sig och tränat på algoritmräkning i form av uppställning. Vi har "tragglat" detta i olika perioder och för många har det varit svårt och inte så roligt alla gånger. Som deras mattelärare har jag förståss använt pengar och klossar, jag har ritat och visat och jag har försökt förklara på olika sätt. Vi har också spelat spel som tränar förståelsen av positionssystemet. Många i klassen har sedan så småningom kunnat visa mig att de behärskar sina nya kunskaper och vissa väljer, utan att jag säger till om det att visa hur de tänker genom att ställa upp. Ändå finns det en grupp med barn som fortfarande inte riktigt är med på tåget så vi fortsätter att återkomma till detta.

Lite senare hittar jag en serie från UR: Blomma, blad, en miljard, som med hjälp av karaktärerna "kapten Balans" och "madame Ungefär" tar upp matematik och olika räknestrategier. Med bilder och siffror visas tydligt hur man kan förenkla addition samtidigt som avsnittet också har en rolig och spännande handling. Efter att vi tittat på avsnittet ska klassen själva räkna en stund. Jag går runt och lyssnar och hjälper där det behövs. På flera håll hör jag nu hur det diskuteras förenkling av addition. Barnen visar varandra och flera av de som tidigare tillhört den lite osäkra gruppen kan faktiskt förklara hur man ska räkna. Jag hör tydligt vilka som hängt med på förklaringen vi just sett och som sen tar den vidare till sina klasskompisar. Det blir ett strålande bedömningstillfälle för mig att gå runt och tjuvlyssna och höra där poletten äntligen trillat ner hos flera. Tack UR och en stor förhoppning om fler dramatiseringar och tvserier kring matematik!

Kulturstund och formativ bedömning

www.corkboard.me

Nu har arbetet med elevernas Kulturstunder startat igen. Denna gång är det förmågan att kunna tala, kommentera och framföra sin åsikt som tränas. Eleverna är 9 år. Klassen har haft Kulturstund sedan de var 7 år och det är varken nytt eller pirrigt. Däremot är det dags att höja ribban. Men hur gör man det om man inte vet vad som förväntas av dig då du framträder? Att hålla i en Kulturstund innebär att du ska förbereda sig för att tala om ett ämne som ligger dig varmt om hjärtat. Ibland har det varit ett fritt ämne så som frimärken, ett museum, hästar etc. Ibland har jag delat ut ett ämne som alla ska behandla, tex en plats som är viktig för dig. Eleverna vet alltid vilka ämnesspecifika ord eller begrepp som ska finnas med i sin Kulturstund. De får gärna visa bilder eller filmklipp, och i vissa fall kräver jag att tex en karta ska finnas med som de själva kan orientera sig på. Så den här terminen har alla fått i uppdrag att berätta om en nyhet som dom tycker är viktigt. De ska kunna berätta innehållet med hjälp av en tankekarta, och de ska även kunna berätta vilka källor de har använt. Avslutningsvis ska eleven ha en egen åsikt om sin nyhet som de ska dela med klassen. Nyheten med dess personliga åsikt leder alltid till en diskussion där vi tränar oss på att lyssna på varandra, föra ett samtal, argumentera för sin sak och ställa frågor. När kulturstunden är slut får publiken ge sin klasskamrat beröm och tips, och det var just här det var dags att höja ribban. Så vad göra? Jo, vill lät fyra elever ha sina Kulturstunder, de fick beröm och tips. Men så började vi diskutera vilka beröm och tips vi gav. Vi förde anteckningar på www.corkboard.me, en websida med post-it-lappar att skriva anteckningar på. Lapparna kan sedan sorteras i olika kategorier. Eleverna kom fram till tre olika kriterier; innehåll, kroppsspråk samt röst. Lapparna placerades sedan i en progression som eleverna själva hade kommit överens om. Så tydligt, så bra! Nu ser eleverna själva vad som förväntas av dem, de kan satsa på de "trappsteg" de anser sig klara av och eleverna kan utifrån matrisen ge kloka och rättvisa tips.